INSPIRERAD AV FÅGLAR_DEL 2: Papegojan

golden egg

Man kan nog tro att jag gillar papegojor med tanke på mina tavlor föreställande gojor. Och det gör jag väl….på avstånd. Att bli biten i fingret av en sådan fågel gör ONT!

 

Tavlorna heter ”Himalaya djungel”, ”I Amazonas”, resp ”Guldägget”

Men jag har en ganska sorg-rolig historia om en papegoja;

Jag bodde i New York och hade fått låna, av en svensk kille, en lägenhet på Manhattan under förutsättning att jag skötte om hans papegoja. Nja vi var 2 tjejer men jag tog uppgiften på fullaste allvar kanske för att fågeln så fort han såg mig fattade en sådan antipati för just mig. Under den tiden vi bodde där försökte han fly flera gånger. Om folk från gatan hade haft tid att se upp hade de mötts av en dråplig syn. Varje dag fick jag klättra ut på den rostiga skrangliga brandstegen för att försöka locka in honom. Jag sträckte ut min hand för att försöka få tag i honom. Han högg efter mig. Jag försökte hålla fönstret stängt men troligen gick mitt budskap om smitande papegoja inte fram så fönstret öppnades så fort jag hade gått ut. Det var den varmaste sommaren på många år, cirka 40grader. Jag bar ständigt en 5l dunk vatten när jag var ute trots det dunstade jag bort flera kilo.

Dagen för hemresan närmade sig och det fjäderklädda f-nskapet flydde ännu en gång. Han hade hoppat ut från 5:e våningen, landat på markisen nedanför och studsat vidare ner på gatan. Märk väl att detta är en efterkonstruktion eftersom jag inte bevittnat det. Jag rusade ut på gatan , haffade tag i trafikpoliserna och frågade om de hade sett en papegoja på vift. Jag hade ett vilt uttryck i ögonen och gestikulerade aggressivt eftersom jag saknade ord när jag skulle beskriva gojans flykt. Jag avvek snabbt när poliserna växlade blickar med varandra. De kanske trodde att jag rymt från ett dårhus. Jag rusade in i flera barer längs gatan letandes efter vittnen men ingen hade sett något. Den vackra papegojan var puts väck. Jag ringde djurskyddsföreningar och liknande djurinstitutioner men ingen kunde hjälpa mig. Jag fick meddela den dåliga nyheten till ägaren som naturligtvis blev både ledsen och arg. Vi åkte hem dagen därpå.

Att se en papegoja i vilt tillstånd är något helt annat. Så vackra, speciellt macau. I Amazonas ropade guiderna till varje gång macau flög över oss. Macau är kungen bland papegojorna. Färgstarka, stora och med långa stjärtar. Men att se parakiter och andra typer av papegojor i sandbankarna tidigt på morgonen var en upplevelse. De samlades där några timmar längs Amazonflodens strand. De äter leran för att rensa magen från toxiner? En lång artikel nedan beskriver varför de äter lera.

https://www.smithsonianmag.com/travel/why-do-hundreds-macaws-gather-these-peruvian-clay-banks-180955719/

I Indien vid Himalaya såg jag mängder av parakiter. De flög i flockar och satt oftast i trädtopparna. De skränade och tjöt. Jag älskade att observera och fota dem. Inte konstigt att en sådan tavla(se ovan) blev till från mitt undermedvetna

SORG OCH SMÄRTA i konsten och skapandet

Amazonkvinnornas sista strid.

Denna tavla är nog den mest smärtfulla jag målat. Då menar jag att JAG blev sjuk med hög feber och sängliggande i 2 dagar. Det var när jag skulle måla ledaren och barnet som jag blev dålig och kunde då inte avsluta målningen. Jag lät mig drabbas av sorgen som jag kände. Jag var på Öland och kunde knappt ta mig till stugan jag hyrde. Gick till sängs och en process började. Den var så djup och smärtfull att jag grät men sedan sjönk jag in i en djup sömn i 2 dygn. Jag varken åt eller drack. När jag vaknade var processen färdig och jag kunde måla färdigt barnet och jag var ett steg närmare helheten

En väninna, DominiQue NVC Costa, som är otroligt verbal och fantastisk med ord skrev några rader till målningen:

Käre mördare

Se mig! Du kan inte undgå att se mig!!

Jag har naglat fast min blick rakt in i Din evighet.

Du kommer aldrig att glömma mig

Jag överlevde medan jag dog.

Att dö var att åter få leva-en stund som fri,

och så vidare genom ett barn

Det var faktiskt så. Barnet föddes under striden, hamnade i vattnet, dykreflexen slog till och barnet flöt bort för att räddas av någon kärleksfull människa. Amazonkvinnorna dog i striden. Det märkliga var att jag 6 månader senare skulle resa till Amazonas(men det blev inte av pga sjukdom) och massor av Amazonas tavlor blev gjorda med olika tolkningar

Möt Ganga!

Floden Ganges gudinna.

Jag bodde i ett ashram(kloster) i norra Indien vid foten av Himalaya. Jag badade varje dag i Ganges. Jag vill poängtera att där uppe så nära berget var vattnet glasklart, rent och kallt. Jag brukade studera flera olika fåglar som fiskade där bland andra olika typer av Kungsfiskare och Skarvar. Sanden var extremt glittrig. När solen lyste så bländades man av den vita glittriga sanden som likt diamanter kastade strålar åt alla håll. Jag samlade sanden och använder den i mina målningar. Samma effekt som silverglittret man köper men med en annan innebörd….eller hur?!

Vi levde väldigt spartanskt i ashramet och vi var där för att måla. En enkel hård säng och ett litet bord. Inga stolar. Men maten!! Den var något i särklass. Ayur vedisk mat. Den såg inte mycket ut och den slevades upp ur hinkar och portionerades ut på våra fyrdelade tallrikar(eller5delat?). Varje gång jag tänkte på den maten dreglade jag. Så fantastiskt god och man mådde så bra av den. Grönsakerna och frukten odlade de i närheten. Vi åt  och diskade efter oss under tystnad. Vi fick prata under te-tiden men annars var det tystnad som gällde…UTOM… på kvällen när vi skulle vara med i bönestunden. Det var klockor, snäckor, trummor och bjällror som ljöd. Vi sjöng chants i flera timmar ” Oh Ganga mei Ganga…….” varje kväll. Hinduism!

En natt vaknade jag mitt i natten. Jag var tvungen att måla. Jag visste inte ens att jag var vaken. Som en zombie låg jag på golvet och målade denna kvinna. Ljuset räckte inte till så jag gick ner till vår ”sal” och fortsatte måla på henne. Den är 1 meter lång och smal. Ganges sand lades i. När jag började vakna såg jag vad jag målat men det var först när swamin(prästen) kom förbi(fortfarande natt)och utbrast ”Ganga” ” Det är Ganga” som jag insåg vad jag gjort. Sedan tittade han på mig med sina intelligenta ögon men med ett fundersamt och överraskat uttryck i dem ”Har DU gjort denna?” Ja, svarade jag oskyldigt. Han upprepade frågan och fick samma svar tillbaka. Efter den stunden möttes jag av en märklig respekt varje gång vi sågs

Jag kan säga att jag även denna gång insjuknade med hög feber och blev sängliggande. Lite magsjuka också men egentligen inte så farligt( hade ju då varit i Indien i 4 veckor utan att bli sjuk). Det var febern som slog ut mig. Jag fattade att det hade med min målning att göra. Men jag lät det komma. Fick reikihealing av en indisk man som sade ” om 8 timmar kommer du bli bra”, vilket skedde.

Jag tror att det är viktigt att släppa fram alla känslor, även de jobbiga. Varje gång jag har låtit det ske har jag kommit ett steg närmare helhet och harmoni även om det kan upplevas som ett steg tillbaka först. Jag kan se på mina tavlor och påminnas om de känslor jag fick men även känslan av befrielse när processen är färdig