”Stormande hav” heter en tavla och intrycket är fångat utanför Shetlandsöarnas kust vid ett fågelberg som heter Isle of Noss. Där finns Sulor, tordmular, sillgrisslor, skarvar och MASSOR av andra fåglar.

Nu var jag där 1985 så jag har glömt en del. Men en sak minns jag mycket väl; Den annalkande stormen! Jag och en kompis hade seglat till Shetland från Norge. Nu var vi på väg hem och stannade till vid detta fågelberg.

Vi hade ankrat, tog jollen och paddlade in i en grotta. Därinne låg en säl på en klipphylla. Han hade inte väntat sig oss och försvann genast ner i vattnet. Men vi var nära sillgrisslorna och tordmularna. Vi såg deras skickliga sätt att fånga fisk.

>>>klicka här

Ljudnivån av alla skrän var öronbedövande. Vi var fullständigt upptagna med att se på allt att vi glömde tid och rum och framförallt att läsa av vattnet. En fiskebåt kom förbi och besättningen ropade varnande att en storm var på väg. Vattnet i den lilla viken hade blivit höga vågor. Vinden for runt mellan bergväggarna att det inte gick att säga var vinden kom ifrån.

Vi hoppade ombord, surrade fast jollen och förberedde för avfärd. Motorn hade DÖTT! Vågorna hade dränkt den och vi riskerade att spolas upp på klipporna. Vi RODDE ut med liten jollepaddel och roder för att komma ut på öppet vatten och kunna fånga upp vinden i seglen. Muskler värkte och tröttheten var ett faktum.

Men vi klarade det och vände fören mot Bergen. I storm! Med revade segel! I halvvind till kryss. Vi seglade i 4 timmars pass men risken var överhängande att somna vid rodret. Varje gång jag nickade till fick jag en kalldusch av havet. Nära Bergen i Norge mojnade vinden och det blev en lugn segling inomskärs

Segling, hav och fåglar är stor inspirationskälla eftersom det är och har varit en sådan stor del av mitt liv. Tavlan med späckhuggare gjordes 2005. Föga anade jag att jag skulle simma med späckhuggare i Nordnorge 13 år senare